Novellen om Teobot

-en novell utan handling, av Inge van Wett

 

Avobotar
En typ av tingest som jag tänkte kunde finnas i framtiden är ett datorstyrt flygplan, litet ungefär som en svala. Det skall i nosen ha en tratt. När planet flyger kommer knott och mygg att sugas in i tratten. Insekterna hamnar i en kammare där kemiska processer bryter ner deras proteiner, kolhydrater och fetter, så att tillräckligt med energi utvinns för att planet (som jag vill kalla avobot) skall kunna flyga. Avobotarna ska vara helt självförsörjande på energi och dessutom ska de fångade insekterna räcka till för att ge material att reparera de delar av flygmaskinen som slits ut och även ska det bli över till att bygga fler såna små flygplan.
Se en avobot flyga!

När det är myggfritt
I Skandinavien är det på vintrarna myggfritt. Då får avobotarna bränslebrist. Antingen får de hibernera genom att försätta sig i stand by läge över den myggfria halvan av året eller så får de flyga söderut för att övervintra i Afrika.

Plausibilitet
Vad är mest otroligt?
Att en humla kan flyga eller att det i framtiden kommer att vara tekniskt möjligt att konstruera en UAV som skaffar den energi den behöver genom att tråla in flygfän genom en tratt i nosen? Svalorna klarar ju att leva på mygg och orkar pendla mellan Afrika och Västerås!

Arbobotar
När avobotarna har överskott på föda kan de som sagt föröka sig genom att bygga fler avobotar, men de skulle som alternativ kunna bygga andra mekaniska varelser.

Jag har bestämt att de i så fall ska bygga mekaniska buskar eller träd – dessa kallar jag arbobotar.

Arbobotarna står och samlar in solljus, koldioxid, vatten, metaller, salter samt kväve- och fosforföreningar. Därur kan de skapa de ämnen som behövs för att bygga upp arbobotar och antingen växa (= bygga ut sig själva med nya grenar) eller föröka sig (= bygga nya arbobotar).

Dessutom kan arbobotarna lagra energi (i våra trakter kan de t.ex. lagra energi under sommaren – så att det finns ett lager att använda av under den mörka och kalla vintern).

Arbobotarna och avobotarna – fruktbart samarbete
…eller så kan avobotarna under vintrarna få en viss del av de mekaniska trädens (arbobotarnas) lagrade energireserver.

När en avobot landar på en arbobot-gren så kan de kommunicera via trådlöst bredband och arboboten kan då på begäran ”värpa” en ”frukt” (=ett energirikt paket som fungerar som ett bra bränsle för avobotar) åt avoboten att ”äta”.

Robotar som ser runt hörn
Avobotarna har ögon/videokameror. Den bild av omgivningen som var och en av avobotarna registrerar delas trådlöst med andra avobotar. Tillsammans kan alla avobotar i en trakt skapa en detaljerad 3D-bild av hela landskapet. Genom att de samarbetar kan de bokstavligen se runt hörn.

Arbobotarna och avobotarna – delar information
Varje avobots hjärna/processor är liten (lätt och energisnål). Men genom att tillsammans fungera som en mångkärnig parallellmaskin kan de klara stora datamängder. Dessutom kommunicerar de med nätverket av arbobotar. Varje arbobot har en stor och kraftfull processor. Genom att arbobotarna är med i nätverket/parallellmaskinen blir processorkapaciteten mycket stor. Dessutom medför arrangemanget att träden/buskarna (arbobotarna) via avobotarna kan se hela det landskap där de ”växer”.

Avobotarna förökar arbobotarna
Arbobotarna är stationära – de slösar inte energi på att traska omkring. För att sprida sig i landskapet och bilda buskage och skogar och för att bilda nya dungar tar de hjälp av avobotarna. När arbobotarnas ”kollektiva hjärna” med hjälp av avobotarnas kringflygande ögon sett ut en lämplig plats att placera en ny arbobot så ber de ett antal avobotar att flyga dit och bygga en ny liten arbobot. Avosarna får hämta material och energi för bygg-/förökningsprojektet genom att ta emot frukter från arbosarna. När en ny liten arbos är planterad börjar den sakta men säkert att växa sig större.

Arbosarna förökar avosarna
När arbobotarna behöver se mer av omgivningarna (t.ex. för att planera om de ska utvidga sina domäner) ber de avosar att flyga ut på spaning. Om avobotarna inte är tillräckligt många så kan arbosarna bygga nya avosar (som helt enkelt får växa till sig inne i arbosens ”stam”). När avosen är färdig öppnas en lucka i stammen (som ett hackspettsbo) och den nya avosen kan hoppa ut och flyga iväg.

Novellen utan poäng?
Dialog mellan ”novellförfattaren” Inge och hans kompis Jacques:
-Den här ”novellen”… Inte nog med att den saknar handling och personer… Idéerna i den… Dina ”alla fantastiska grejer” som ska finnas i framtiden. De är ju inte ett dugg orginella. Robotar som kan samarbeta och agera och tänka tillsammans – det har väl skrivits oräkneliga historier där sånt förekommer?!
-Jo, men jag tror att jag har en poäng att komma med så småningom. Du får ge dig till tåls.
-Men måste du presentera det så oändligt omständligt? Om det kommer nån poäng (vilket jag betvivlar) så kommer alla att ha tröttnat på dina robotträd och robotsvalor långt innan dess. 
-Må så vara. Men tror du att nån blir road av ditt gnäll? Kom på nåt intressant att skriva om själv istället!

Novellen utan egenskaper  – en hel robotekologi
Arbobotarna och avobotarna ska dessutom ha sällskap av en hel fauna och flora av andra robotar:
I hav, sjöar och vattendrag ska det finnas undervattensarbosar och diverse simmande undervattensbotar. På land (i vildmarken, såväl som i odlingslandskapet och i städerna, både utomhus och inomhus) ska det finnas krypande, klättrande och grävande robotar.

Ser allt – hör allt
Robotarna ser och hör överallt. De avlyssnar alla frekvenser. De sniffar, trevar och rotar överallt. Tillsammans har de full koll. Bättre koll än NSA, FRA eller STASI.
gud i himlen
Lika total koll som den allseende himmelske fader som söndagsskolan beskriver för barnen.

Alla kommunicerar och samarbetar – ett kollektiv med ofattbart stor makt 
Alla robotar delar med sig all information och samarbetar om att processa och lagra informationen. Kollektivt fungerar de som om de vore en hjärna. Men den som betraktar några robotar uppfattar dem som ett antal individuella mekaniska autonoma apparater.

Robotkollektivet kan bedriva jakt, fiske, jordbruk, gruvdrift och industri åt oss. Förse oss med föda, kläder, bostäder, information och transporter. Men också bestraffa oss om vi är olydiga. Tillfoga smärta genom elstötar eller injektioner. Vid behov spärra in eller avrätta brottsliga individer.
Guds hand

Teobot – ofattbart stor makt – men i vems intresse?
Om ett framtida kollektiv av informationsdelande maskiner med ”kollektiv intelligens” kommer att vara mera guds avbild än vad vi stackars människor någonsin kommer att lyckas vara (i så måtto att maskinkollektivet kommer att vara allseende och ha makt att uträtta storverk, liksom att straffa eller belöna vem de behagar) – om det blir så – för vems räkning ska maskinkollektivet (som jag nu döper till Teobot) verka?

Ska Teobot använda sin makt i eget intresse, för att främja maskinerna på allt annats bekostnad? Ska maskinkollektivet lyda under något slags asimovlagar? Ska Teobot lyda de människor som skapat de första reproducerande och samarbetande maskinerna?

Har utvecklingen mot Teobot redan börjat?
Är de UAV (så kallade drönare) som används av USA ett litet steg i riktning mot Teobot? Är övervakningskameror som automatiskt identifierar ansikten eller bilnummerskyltar ett annat steg mot ett maskinkollektiv? Och hör t.ex.Googles gatubilder och samma företags kartläggning av våra surfvanor och katalogiserande av våra bilder o andra dokument i molntjänsterna till samma kategori?

Om utvecklingen kommer att gå i den riktning jag skisserat, mot ett maskinkollektiv med Teobot-förmåga, så kanske USAs militärindustriella komplex är den sannolikaste kandidaten till att äga Teobot. Kommer någon populist då att ha makten i USA?
Trump
Vänden om till mig, säger Herren Teobot, så vill jag vända om till eder
Min brylling Erich van Daenichen har klurat på namnet Teobot och kommit på att judarna under gammaltestamentlig tid talade och skrev en hel del om Teobot.

Bild
Tyvärr har sedan bibelöversättare transskriberat Teobot som ”Sebaot”; en stavning som gör att bara de verkligt insiktsfulla förstår att utomjordingar redan i forntiden hade etablerat en Teobot på jorden. Detta höll visserligen på att gå snett när en av arbobotarna blev kraftigt överhettad och fattade eld – varvid en snubbe som hette Moses fick syn på den brinnande arbosen och blev riktigt skraj. Men ett antal avobotar fick sen styr på situationen. Och Moses kompenserades för sin skräckupplevelse genom att Teobot ordnade så att han under resten av livet hade bra flyt i det mesta han företog sig.

En annan kille (han hette Job) fick det däremot rejält bakhalt i livet genom att Teobot saboterade det mesta för honom. Varför Teoboten jäklades så mycket med Job är oklart, till och med för van Daenichen.

Monote(obot)ism eller polyte(obot)ism?
Frågorna hopar sig.

Kan påven ha en Teobot och storayatollan en Shariabot? Kan satanisterna ha en Belsebubbot?
Kan USA-administrationen ha en US-bot, brysselbyråkratin en EU-bot och Kinas ledning en en Taobot (eller en Maobot)?

Med Tom Lehrer frågar jag mig ängsligt:
First we got the Teobot, and that was good,
‘Cause we love peace and motherhood.
Then Russia got the Teobot, but that’s okay,
‘Cause the balance of power’s maintained that way.
Who’s next?

France got the Teobot, but don’t you grieve,
‘Cause they’re on our side (I believe).
China got the Teobot, but have no fears,
They can’t wipe us out for at least five years.
Who’s next?

Then Indonesia claimed that they
Were gonna get one any day.
South Africa wants two, that’s right:
One for the black and one for the white.
Who’s next?

Hamas gonna get one too,
Just to use on you know who.
So Israel’s getting tense.
Wants one in self defense.
”The Lord’s our shepherd,” says the psalm,
But just in case, we better get a Teobot.
Who’s next?

Luxembourg is next to go,
And (who knows?) maybe Monaco.
We’ll try to stay serene and calm
When North Korea and Boko Haram gets the Teobot.
Who’s next?
Who’s next?
Who’s next?
Who’s next?

panama

/Inge van Wett
-det perifera är det centrala